Den amerikanska genforskaren Barbara McClintock (1902-1992) tilldelades 1983 ett nobelpris sin forskning kring det avvikande majskornet. En tid innan hon belönades med priset utkom en bok om henne: A Feeling for the organism. The Life and Work of Barbara McClintock, författad av den amerikanska professorn Evelyn Fox Keller. Boken bygger på samtal med McClintock och uppehåller sig vid frågan: Vad var det som gjorde att de tongivande forskarna på området, hennes närmaste kolleger, inte förstod hennes forskning? Och att den väckte deras vrede. Hon exkommunicerades från forskningsgemenskapen. Från 1940-talet och drygt 30 år framåt arbetade McClintock ensam inom sitt forskningsfält.

Hon var före sin tid, men efter alla år hade forskningen utvecklats i hennes riktning och nu blev hon uppmärksammad. Fox Keller ställde frågan hur hon tolkar sin egen förmåga att ´se´ så mycket tidigare än kollegerna.

Hon tror att vad ”vi klassar som vetenskaplig kunskap är en massa konstiga saker. Man kan få en mängd korrelationer, men man kan inte få sanningen…Tingen är mycket mer fantastiska än den vetenskapliga metoden tillåter oss att varsebli” (1). Själv har hon utvecklat förmågan att se skillnader, att granska de individuella fallen. Det var däremot inte fallet i den då förhärskande biologiska forskningen. Dess uppmärksamhet var inriktad mot klasser och tal och nonchalerade skillnader. De klassades som undantag och avvikelser och fynden kasserades.

McClintock kopplar detta till de ”tysta antaganden”, de som gör forskare blinda för att se på fakta med friska ögon. Hon säger: ”De visste inte visste att de var bundna vid en modell och man kunde inte visa dem det…även om man ansträngde sig att göra det”. Hon noterar att många erfarna forskare tenderar att glömma bort att teorier och modeller kommer och går och att de faktiskt kan vara föremål för förändringar. ”Det är därför som modeller, när de en gång blivit kungjorda, förefaller mig så besvärande. Modellen blir verkligheten i den entusiastiska yran.”

Den insikten som bygger på hennes mångåriga erfarenhet har gjort henne vaksam mot rigida modeller. Det har gjort henne uppmärksam på att man måste ha en intim förtrogenhet med sitt material och höra vad det har att säga till dig. Hon säger: ”Du förstår, när jag tittar på en cell går jag in i just den cellen och tittar mig omkring.” . Fantasin, känslan för materialet och blicken för enskildheter blir vägledande för henne i utvecklingen av forskningsområdet. Känsla och tanke i förening kan på samma sätt bli en viktig ledstjärna för oss som försöker förstå villkoren för lärande i ett föränderligt arbetsliv? Det är genom att utmana förgivettagna modeller och teorier som vi kan ta de nästa stegen mot kunskap om det arbetsintegrerade lärandet.

Ingela Josefson
Hedersdoktor vid Högskolan Väst, professor i praktisk kunskap och känd för sin forskning om tyst kunskap (tacit knowledge).

Referenser
Josefson, I. (1988). Från lärling till mästare: om kunskap i vården. Lund: Studentlitteratur.

Keller, E. F. (1983). A feeling for the organism: the life and work of Barbara McClintock (No. Sirsi) a373702).

---

(1) Samtliga citat i denna text går att finna i Josefson (1988, s. 47-48).