Besöksnäring och platsutveckling står ofta inför styrningsutmaningar. Besluten fattas antingen uppifrån, genom politiska direktiv och formella strategier, eller underifrån, via olika former av deltagandeprocesser där invånare och intressenter samskapar. Dessa två perspektiv har dominerat mycket av forskningen, men de är inte alltid tillräckliga för att fånga den komplexitet som präglar dagens samhällsutmaningar.

I en studie från Trollhättan prövar vi därför en tredje väg: teoridriven design. Här används akademiska teorier inte bara som analysverktyg i efterhand, utan som en aktiv resurs i designprocessen. Teorierna hjälper till att översätta kommunala strategier till praktiska lösningar, och designen blir ett verktyg för att organisera samskapande och lärande mellan olika aktörer.

Projektet: geocaching för tweens

Studien tog avstamp i ett samarbete mellan Högskolan Väst och Trollhättans stad i ett forskningsprojekt beviljat av Riksbankens Jubileumsfond Flexit (https://www.hv.se/forskning/forskningsprojekt/ovriga-forskningsprojekt/trollhattans-omstartsstrategi—fran-strategier-till-implementering-av-samverkan-och-levande-stadskarna-med-digital-innovation/?sq=omstartsstrategi).

Uppdraget var att utveckla digitala lösningar för att stärka stadskärnans attraktivitet och locka fler unga besökare. Masterstudenter som läste kursen VIP4WIL fick uppdraget att arbeta med kommunens befintliga strategier och översätta dem till en konkret innovation. Resultatet blev utvecklingen av en digital geocaching-app för tweens, inspirerad av berättelser om vikingar och troll i Trollhättan som kämpar för en mer hållbar stadsmiljö.

Studenter som gränsaktörer

En central observation är att studenterna fick rollen som gränsaktörer. De rörde sig mellan akademin, kommunen, näringslivet och de unga användarna och fungerade som översättare av olika kunskapsformer. Genom att använda teorier som verktyg kunde de tolka strategidokument, föra dialog med kommunala tjänstepersoner och samtidigt involvera tweens i designprocessen. På så sätt blev de en motor i att omsätta abstrakta idéer till konkreta lösningar.

Ur ett AIL-perspektiv är detta intressant, eftersom lärandet inte bara skedde i klassrummet eller på praktikplatsen – utan i mötet mellan aktörer med olika mål, språk och logiker. Studenterna tränade sig i att navigera denna komplexitet, och deras kunskap blev samtidigt en del av stadens utvecklingsarbete.

Design som styrningsverktyg

En annan viktig insikt är att designen i sig blev ett styrningsverktyg. Genom prototyper, appar och digitala artefakter skapades tillfälliga arenor där olika aktörer kunde reflektera, förhandla och fatta beslut. När aktörer exempelvis ifrågasatte berättelserna om vikingar och runor – ”Var finns kopplingen mellan vikingar och Trollhättan?” – öppnade det för kritiska diskussioner om platsvarumärke och platsuppfattningar från olika målgrupper.

Designarbetet skapade alltså utrymme för frågor som annars inte hade fått plats i en traditionell politisk process. Det visar att styrning inte bara sker genom beslut och regler, utan också genom de berättelser, bilder och teknologier som formar vår förståelse av platsen.

Lärande i processen

Även om kommunen till slut valde att gå vidare med en annan teknisk lösning än studenternas prototyp, låg projektets värde inte enbart i slutprodukten. Det mest betydelsefulla var den gemensamma lärandeprocessen. Kommunala aktörer, studenter, näringsliv och tweens fick alla möjlighet att utveckla ny förståelse, pröva idéer och förhandla om stadens framtid.

Här blir arbetsintegrerat lärande synligt i praktiken: när teori, praktik och design möts i en process som både skapar ny kunskap och stärker samverkan mellan olika samhällssektorer.

En tredje väg för AIL

Sammantaget pekar studien på att teoridriven design kan fungera som en tredje väg för styrning inom besöksnäring och platsutveckling. Den kompletterar både top-down och bottom-up genom att använda teori och design som resurser för att åstadkomma samskapande processer.

För arbetsintegrerat lärande innebär detta tre viktiga insikter:

1. Studenter kan fungera som översättare och innovatörer som rör sig mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor.
2. Teoretisk kunskap kan bli en del av styrningsmekanismen – inte bara som analys i efterhand, utan som en aktiv komponent i samskapande.
3. Design kan användas som lärandeverktyg där makt, ansvar och kunskap fördelas på nya sätt.

I denna bemärkelse kan vi tala om ett tredje rum där arbetsintegrerat lärande sker – ett rum där teori och praktik inte längre är två motsatser, utan delar av en gemensam process.

Avslutande reflektion

Studien från Trollhättan visar att arbetsintegrerat lärande kan bidra till att utveckla nya styrningslogiker för besöksnäring och platsutveckling. Genom teoridriven design kan vi inte bara förstå världen, utan också förändra den – tillsammans.

Malin Sundström
Professor i företagsekonomi
Högskolan Väst